Det ofattbara

När har inte längre sällskap av alternativet - om. Om är ersatt av ett ensamt förtvivlat viskande När. Ett När utan svar? Vill inte veta? Vill inte att du ska lida. Vill inte, vill inte ...

Kommer vi att ges tiden att hinna, vilja, våga, orka att säga allt det som borde sägas.

Varför? Livet är grymt och orättvist.

Livet kan djävlas men allt kan inte tas ifrån oss, aldrig någonsin. En del kommer alltid att finnas kvar. Du som gav mig och min syster livet, lever för alltid vidare genom fotografier, filmer, minnen och inte minst dina barnbarn. Oavsett när det f_bannade när'et kommer .

Men vad hjälper det när det är dig vi vill ha. Papperslappar och digitalfiler i all ära men det är ingenting - INGENTING jämfört med den äkta varan. Min alldeles verkliga, alldeles vanliga och underbara mamma.