Bok- och biblioteksmässan

På väg till bokmässan. Det pirrar av förväntning, men varför? Tankarna började visst gå tillbaka i tiden. Tänkte på hur viktigt det var förr - att vara där första dagen, precis när mässan öppnade. Att få slå sig ner på kaféet och invänta resten av biblioteksgänget. Ojade oss över hur märkligt det var att de inte kunde ha färdigt kaffet i tid. Talade och ditten och datten.

På den tiden hade jag klätt mig i mina finaste bibliotekskläder och snyggskorna med lite högre klack (något som förmodligen ingen la märke till). Sen splittrades vi i grupper. Jag valde oftast att gå själv, plöjde systematiskt rad för rad igenom hela mässan. En hel dag tog det och fötterna överlevde.

Lyckan var stor när jag fick senaste nytt från BTJ, hittade något roligt och nytt till barnen och billiga ljudböcker.

Idag är förväntningarna nästan lika stora, fast jag borde ha lärt mig. Riktigt som förr blir det inte. Jag är alltid för sen för att hinna före kaffebryggarna. Sen 2000-talet hör jag inte längre till biblioteksgänget. I flera år sammanstrålande jag med dom men allt eftersom gamla medarbetare ersattes av nya så försvann mycket av den gamla känslan. Jag mötte några av dom idag. Faktiskt väldigt trevligt.

Inte klär jag upp mig längre och på fötterna har jag supermjuka Ecco-lågskor. Ändå efter bara en halv dag har fötterna fullständigt ballat ur. Det gör till slut så ont att det bara är att ge upp. Hittade lite smått till flickorna och några julklappar. Uppföljaren till Faktoider som stod på inköpslistan fick jag känna mig blåst på. Den kommer inte förrän imorgon. Inte blev det någon ny ljudbok heller.