Len som bara en vårvind kan vara svepte den mot mej. Jösses! vad det var längesen och tänk att jag glömt att den kan vara så härlig.
Promenaden till lunchen var en härligt trivsam njutning som kryddades av lite extra gott sällskap just idag. Min syster och min respirriga kollega. Tjej- och mammasnack med vårsolen brännande på kinderna talade vi om allt från fjärilar i magen, arbetsskor, Afrika och barnens väl och ve, under vår lilla vandring.
Jag som tänkte hoppa över lunchen idag. Vilken tur att syrran dök upp så att jag kom på andra tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar