Älskade katt ...

... det är gott att ha dig hemma igen. Tänk vad tomt ett hus blir utan katt. Konstigt det är precis som man säger att "man inte saknar kossan förrän båset är tomt". Nu är visserligen inte Ariel någon ko och vårt hem, trots bristande pedanteri, knappas någon ladugård. Men iallafall.

Hoppas att kärleksmötet har gått bra och att hon är dräktig. Löpet har hon inte riktigt kommit ur. Alldeles nyss gick hon rastlöst omkring och sjöng efter sin älskade. Nu ligger hon här, brevid mig, galet kelsjuk och kan inte få nog att klapp på mage, huvud igen och igen.

Måtte det finnas några små där inne som gror och växer. Runt den 21 januari hoppas jag att få se en tendens på dräktighet, då eventuella hallontuttar avslöjar hur det gått.