Nattvandraren

Hellberg, Björn.

Uppläsare: Torsten Wahlund
Deckare

Mitt betyg 3+

Lättlyssnad och -smält Sten Wall-deckare där historien flyter fint.

"Skyddad av mörkret smyger han omkring i staden natt efter natt, år efter år.De flesta av invånarna är medvetna om hans existens, men få känner till hans riktiga namn. I folkmun kallas han för Nattvandraren men också för Mörkermannen. Han har ögonen på skaft, registrerar, iakttar och bevakar. Men alla uppskattar inte hans skugglika rutiner Nattvandraren är en ny, spännande deckare med en från sjukdom återställd Sten Wall i högform. Den ger också en gripande bild av en apart människas självvalda eremittillvaro och speglar omgivningens syn på den som törs hålla sig vid sidan av ett normalt socialt liv."
Källa: Adlibris

Solglimt i mörkret

Är så glad för min häst, mina katter, mina underbara flickor och man. Igår var annars ännu en hemsk dag. Skulle jag gå runt och tänka på det och tycka synd om mig själv så blir det bara värre och det kommer inte på frågan. Den förmånen undanhålls med envis nitsikhet varendaste energitjyv. Vad göra?

Solen sken och tempmätaren visade 27 grader i skuggan. Lite vardagslyx när man behöver det som bäst så klart. Unnade mig lyxen av 1 timma på altanen och göra bara det jag ville. Då blev det en Ben & Jerry-glass i däcksstolen i sällskap med nattvandraren i örat. Glassen tog slut och en timma är lång. Tråkigt att göra ingenting så in och hämtade ett jättestort glas vatten - ner med arslet i solstolen igen. Ops så var vattnet slut.

Kom på att det fungerar lika bra att lyssna och göra något samtidigt. Minsann hade jag inte ett omålat litet katthus som stod och väntade i förrådet. Plockade fram det och så fick det röd fin färg. Kattgården fick sig en lite omgång på välbehövliga ställen. Färgen räckte precis och jag kan nöjsamt konstatera att sommaren Operation Kattgård därmed är till 99% genomfört. Några dokumenterade fotografier så är "saken biff".

Hälta på gång?

Efter den vikta timman bar det av till stallet. Táta var liet oroväckande tjock i höger fram. Inte jättetjock men lite gallig. Hon visade ingen hälta varken i skritt eller trav. Så hon togs med ut på en 20-minuters skrittrunda i en joggande dotters sällskap. Under turen stannade hon spontant två gånger det är inte likt henne men i övrig skrittade hon med god framåtbjudning och takt. Får hålla ett öga på henne och bevaka utvecklingen. Måtte hon inte "gå sönder" igen.

Filosofiska söndagsklubben

McCall Smith, Alexander.
Uppläsare: Rachel Molin
Deckare

Mitt betyg 3+
Trivsam och småputrande liten historia.

Isabel Dalhousie i skotska Edinburgh är redaktör för en filosofisk tidskrift, men blundar inte för verkligheten. Isabel är mycket uppmärksam på moraliskt förfall som girighet, ohederlighet och mordiska tendenser i sin omgivning. Isabel blir ofrivilligt vittne till en olycka i stadens konserthus. En man faller från översta balkongen ner i salongen och dör omedelbart. Isabel förstår att något inte står rätt till och hon kan inte låta bli att undersöka saken. Möt en ny, driftig detektiv som försöker lösa mord och livets gåtor på samma gång.

Del 1 i en serie.
Nästa del i serien: Kärlek, vänskap och choklad
Källa: Adlibris

Bildskärmen ändrar ljusstyrkan

Min nya fina Samsung SyncMaster 2433bw anpassar ljusstyrkan beroende på hur mycket mörka ytor som visas.

Man kunde tro att ju mer mörk desto ljusstarkare - men icke. 2433:an sänker ljustyrkan ännu mer med påföljd att bildarbete blir omöjligt och att det blir en plåga att se på bildspel då vissa bilder knappast syns över huvudtaget.

Skummade manualer, internet i jakten på svaret men gick bet, så jag ringde supporten. Här är lösningen:

• Klicka på knappen Magic Bright. Den sitter på bildskärmens kortsida, den 3:e ovanifrån
• förmodligen står den på Dynamic Contrast, vilket är orsaken till problemet
• ändrade till Costum och så bildskärmen lugn och fin.

Paris har skaffat birma

Paris Hilton, du vet hon som bär omkring små hundar som om de vore handväskor. Det ryktas att hon har skaffat en helig birma. Hundarna lär hon ha tröttnat på och ska nu alltså ersättas med en katt av rasen helig birma. Princess Annabell heter den lilla kattungen enligt tysk press. (Som dock anger felaktigt ras i artikeln.)
http://www.smash247.com/star-news/lesen/paris-hilton-tierisches-news-update-ihre-neue-muschi-heisst-princess-annabell-03124/

Om det är sant bävar jag för vad det kommer att innebära för rasen. Hoppas innerligt att det är ett tomt rykte. Att det aldrig någonsin kommer att bli samma hysteri som det blivit runt de stackars chihuahuavalparna.

Det ska bli kattgård

Om jag inte skriver om det kanske jag hittar på tusen ursäkter till att låta bli när väl svårigheterna börjar hopa sig. Några snickerierfarenheter kan jag knappas luta mig mot.

Det är ett hårt liv att vara innekatt när man vill ut. Och det vill hon, iallafall när hon löper och och blir gräsligt sugen.

Det är ett hårt liv att ha innekatt när det är hett som i en bakugn inomhus och man inte kan öppna ett fönster eller en dörr utan att riskera att fina raskissen får dåligt rykte på bygden.

Har surfat, mätt och måttat. Beställt nät på nätet, till och med varit på brädgår'n i kjol och handväska och handlat virke som egenhändigt hemfraktats. Djupdykt i garaget - och det är ingen lek - efter grundfärg och målarrester.

Nu är det bestämt och här ska den ligga - kattgården



Om du av någon outgrundlig anledning skulle vilja följa tillkomsten är det bara att kika in på min birmablogg

Michael Jackson är död

Dom säger det på radion, dom visar det på på tv. Popgeniet, moonwalkens uppfinnare och Billie Jeans skapare är död.



Billie Jean och hans andra låtar har naturligtvis präglat min ungdom som så många andras. Kan inte låta bli att funderar på om min uppväxt och liv blivit annorlunda om jag haft en annan musiksmak. Minns unga nätter i storstadens dunk, på ett discotek med glasgolv i färgande fyrkanter som växlade i takt med musiken. Billie Jean har en särskild plats i mitt hjärta men min favorit är trots allt en annan mindre känd låt.

Känslorna kring hans bortgång är kluvna.

De senaste årens rykten förstörde min relation till hans musik. Det gick inte att njuta, att släppa loss i befriande bensprattel. Tonerna fick en fadd smak. Tänk om det som ryktet sa verkligen var sant. Glädjen trängdes undan för de ohyggliga misstankarna.

Har känslan av att nu blir han - om inte den sagofigur han försökte efterlikna - så i alla fall en legend. Det är väl nästan samma sak.

På något sätt känns det som han lämnade jordelivet långt innan dagens händelse.

26 juni

Idag, vid arbetsdagens slut, är det exakt två år sedan respiratorn kopplades från och min far fick somna in efter 4 dagars kamp. Saknaden är stundtals överväldigande. Han finns i mina tankar dagligen, vi hade små mycket kvar att göra. Jag tror att det fört i år som det har gått upp för mig att han faktiskt inte kommer tillbaka. Någonsin.