Bok- och biblioteksmässan

På väg till bokmässan. Det pirrar av förväntning, men varför? Tankarna började visst gå tillbaka i tiden. Tänkte på hur viktigt det var förr - att vara där första dagen, precis när mässan öppnade. Att få slå sig ner på kaféet och invänta resten av biblioteksgänget. Ojade oss över hur märkligt det var att de inte kunde ha färdigt kaffet i tid. Talade och ditten och datten.

På den tiden hade jag klätt mig i mina finaste bibliotekskläder och snyggskorna med lite högre klack (något som förmodligen ingen la märke till). Sen splittrades vi i grupper. Jag valde oftast att gå själv, plöjde systematiskt rad för rad igenom hela mässan. En hel dag tog det och fötterna överlevde.

Lyckan var stor när jag fick senaste nytt från BTJ, hittade något roligt och nytt till barnen och billiga ljudböcker.

Idag är förväntningarna nästan lika stora, fast jag borde ha lärt mig. Riktigt som förr blir det inte. Jag är alltid för sen för att hinna före kaffebryggarna. Sen 2000-talet hör jag inte längre till biblioteksgänget. I flera år sammanstrålande jag med dom men allt eftersom gamla medarbetare ersattes av nya så försvann mycket av den gamla känslan. Jag mötte några av dom idag. Faktiskt väldigt trevligt.

Inte klär jag upp mig längre och på fötterna har jag supermjuka Ecco-lågskor. Ändå efter bara en halv dag har fötterna fullständigt ballat ur. Det gör till slut så ont att det bara är att ge upp. Hittade lite smått till flickorna och några julklappar. Uppföljaren till Faktoider som stod på inköpslistan fick jag känna mig blåst på. Den kommer inte förrän imorgon. Inte blev det någon ny ljudbok heller.

Táta sätts igång igen

Efter att ofrivilligt ha fått en veckas ridledighet vad det dags att sätta igång Táta igen. Sanningen att säga så var hon bara igång en vecka innan jag blev sjuk. Men i måndags var det dags igen. Bestämde att vi skulle börja denna vecka med 20-minuters skrittpass, ut. Skrittade ut:

• Måndag
• Tisdag
• Torsdag
• Lördag
• Söndag

Onsdag var jag på konferens så då blev det ingen ridning och fredag är Tátas ridlediga dag.

Summering
Det ser lovande ut. Kan inte se någon påverkan på kotan efter ridning. Inte heller efter idag söndag då vi prövade på ett kort töltpass.

Konferens med strålande utsikt

Förvånas över hur lätt man blir hemmablind. När beskedet om att konferensen skulle förläggas drygt ett stenkast hemifrån infann sig först en liten besvikels sen en förnöjd insikt om den minimala restiden.
Måste erkänna att jag inte var beredd på det som väntade. Ett rum med en vidunderlig utsikt över hav och kobbar, väldigt fin mat som kröntes av en dessert i superb harmoni med det utvalda vinet. Prommenaden efter första konfernsdagen tog nästan andan ur en. Delvis på grund av vandringen upp till Tjörnehuvud men fram för allt möttes vi av en utsikt som jag dittills endast sett i broschyrer.


Tjörnekalv och Rönnängs brygga


Åstol med Carlstensfästning på Marstrand vid horisonten


Några av de tappra konferensvandrarna

Och sist men inte minst - utsikten från mitt hotellrum

Konferensen ja, den var riktigt bra den också. Tre stora teman avklarades Support, it-strategi och säkerhetsinstruktioner för användare. Kvällen bjöd på drama och tävling med design och racinginslag.

Kan inte annat än varmt rekommendera Bergabo i Rönnäng och jag bugar ödmjukast för den unga kockens kulinariska färdigheter i köket.

Sjuklig

I måndags vaknade jag väldigt, väldigt tidig och mådde inte bra. Frös, snuvade och nös något förskräckligt. En liten bit ork flös sin kos för varje nysning. På jobbet har tydliga direktiv gått ut - Är du sjuk, stanna hemma.
Det var inget annat att göra än att stanna hemma. Det var inte roligt. Hade ett jätteviktigt möte på måndag och ett lika angeläget på tisdagen. Men som sagt det var inget att göra. Bäddade ner mig och hoppades på snar bättring.
När bacillerna fortfarande inte hade gett med sig på torsdagen blev jag riktigt orolig. Hade lovat skolan en visning. Dom ville jag inte svika. Fick rådgöra med mina överordnade. Med tanke på rådande direktiv och smittrisken så avråddes jag bestämt. En duktigt kollega hoppade in och gjorden en uppskattad insats både från deltagarna och inte minst från mej.

Svininfluensa?
Inte vet jag om det var svininfluenasan eller ej. Troligtvis inte. Testa sig får man inte. Vårdcentralen vill inte veta av en (vilket jag har stor förståelse för) Lutar mer åt att det var en jäkla ordentlig förkylning. Misstänker att dom är lika vanliga trots all "hypad" svininfluensainformation. Hade inga febertoppar - trött i kroppen och en otrolig massa bacillier som flög ur mig vid varje nysning, och dom var många.

Svullen kota

Nu har Táta fått vila från ridningen i ca en vecka. När jag idag kände på hennes ben kändes dom riktigt fina. Kanske pyttelite tjockare på höger framkota men väldigt, väldigt lite.

Så det vad dags att börja röra på henne igen. Prommenerade med henne i paddocken i 20 minuter. Hon var pigg och skrittade på friskt i början. Om det sen var, för att det var så vansinnigt tråkigt eller för att hon fick ont, som hon saktade farten och tappade energin är svårt att avgöra.

När jag kände igenom henne efteråt kändes hon aningen svullnare och varmare i framkotan. Inte bra. Det får bli några dagars vila till.

Suck.

Stockholm i ett rosa skimmer

Tänk vad dom hittar på. Efter konferensdagen brukar jag roa mig med att strosa runt i stan och om jag hittar en rolig affär slinker jag in och kollar.

Idag har jag shoppat loss med en rosa varukorg i armvecket bland svart toapapper, riviga prinsessor och blommiga diskborstar. Som ett bevis på förvärvade skatter erhöll man ett rosa kvitto. Vem kan motstå något sådant? Inte jag. I korgen hamnade iallafall inget rosa, vilket jag ångrar nu, skulle självklart ha köpt en rulle jätterosa toapapper. Idag segrade klokskapen över tokskapen.

Självklart gick jag inte därifrån tomhänt. En sådan här affär är för bra för att vara sann - att missa en trofé eller två ... eller tre härifrån vore brottsligt. I min kasse hamnade en oumbärlig svart nagelborstekatt, svarta dörrkilar och en lättplacerad förstoringsspegel som enbart förstorar utvalda delar - typ pormaskar och mascaraklumpar. Måste säga att det är en absolut fördel att det är en omöjlighet at få se hela tanten i superförstorat format. Nu kan jag projicera utvald del och låtsas att den tillhör någon annan ;-)

Hittade en annan jätterolig affär som var fullständigt överfylld av fluffiga kuddar och tyger och allehanda prylar. En sådan där affär som jag normalt brukar passera utan pardon. Vilken tur att jag inte gjorde det idag. Supertrevliga expediter - naturligtvis en utflyttad Göteborgare - vad annars ;-) Här hittade jag iallafall varsin present till flickorna som egentligen har blivit alldeles för stora för att få present av sin bortresta moder. Men vad ska en stackars mor göra ... om hon nu hittar precis rätt grej till rätt tjej. Tja är man kvinna så är man - och det är roligare att ge än att få.

Hjärtat får inga rynkor

Levengood, Mark.

Uppläsare: Mark Levengood

Mitt betyg 4
Lättlyssnad och gemytlig.

Korta berättelser om Marks möten med olika färgstarka personligheter. Vi får bland annat möta mormor'n blundade för fyllegubbar och inkompetenta inchecknings-fröknars "välvilja".

"Vad nytta gör dom som springer runt och tar glädjen från andra"

Källa: http://www.piratforlaget.se/